Psykisk hälsa
Veteranerna hade överlag liknande eller bättre psykisk hälsa efter hemkomst. PTSD var ett undantag bland männen.
Se diagram och fördjupning →Resultat
En översikt över de publicerade resultaten om psykisk hälsa, fysisk hälsa och sociala utfall efter hemkomst.
Vad visar uppföljningen?
Svenska militära utlandsveteraner är en ovanligt frisk grupp jämfört med allmänbefolkningen före insats, bland annat på grund av urvalet inför tjänstgöring. Enligt våra data har svenska utlandsveteraner generellt fortsatt god hälsa även efter hemkomst från insats. Dessa resultat gäller på gruppnivå; individuella avvikelser förekommer givetvis.
Fysisk hälsa
Veteranerna hade överlag liknande eller bättre fysisk hälsa efter hemkomst. Vård för yttre orsaker, som skador och olyckor, var något vanligare.
Se diagram och fördjupning →Sociala utfall
Giftermål och skilsmässa var vanligare än i allmänbefolkningen. Bland män sågs ingen säkerställd ökad risk för våldsbrott jämfört med fullt matchade kontroller.
Se diagram och fördjupning →Tidiga insatser
Veteraner som tjänstgjorde 1953–1989 hade generellt lika god eller något bättre hälsa än jämförelsegrupperna. Hudtumörer var ett undantag.
Se diagram och fördjupning →Psykisk hälsa
Resultat för psykisk hälsa efter hemkomst visas i figurerna nedan, uppdelat på manliga och kvinnliga utlandsveteraner.
Resultaten visade att utlandsveteranerna generellt hade liknande eller bättre psykisk hälsa efter hemkomst jämfört med kontrollgrupperna. Detta gällde för allmän dödlighet, självmord, självskada, psykiatrisk vård, beroendesyndrom samt uthämtning av psykiatriska läkemedel (antidepressiva, ångestdämpande och sömnläkemedel) upp till 34 år efter hemkomst. Även i jämförelsen av manliga utlandsveteraner och noggrant matchade kontroller, där selektionseffekten från urvalet till militär utlandstjänstgöring inte kunde detekteras, uppvisade utlandsveteranerna liknande eller lägre risker för dessa utfall.
Däremot uppvisade manliga utlandsveteraner en tydligt högre risk för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter hemkomst, med en fem gånger högre risk jämfört med de fullt matchade kontrollindividerna. Även om de relativa riskerna för PTSD var höga jämfört med kontrollgrupperna var förekomsten av PTSD låg bland de manliga utlandsveteranerna, mindre än 1 %. För kvinnliga utlandsveteraner sågs inga statistiskt säkerställda skillnader i risk för PTSD jämfört med kontrollgrupperna.
En ytterligare avvikelse från mönstret med liknande eller bättre psykisk hälsa bland utlandsveteranerna var en potentiellt högre risk för självmord under första året efter hemkomst bland de manliga utlandsveteranerna. Detta resultat var baserat på 5 självmord och därmed behäftat med stor osäkerhet, och någon överrisk kunde inte säkerställas statistiskt.
Fysisk hälsa
Resultat för fysisk hälsa efter hemkomst visas i figurerna nedan, uppdelat på manliga och kvinnliga utlandsveteraner.
Resultaten visade att utlandsveteranerna generellt hade liknande eller bättre fysisk hälsa efter hemkomst jämfört med kontrollgrupperna. Detta gällde för allmän dödlighet, hjärt-kärlsjukdom och respiratoriska sjukdomar. Mönstret var förenligt med en så kallad ”healthy soldier effect”, det vill säga att de individer som väljs ut till militär utlandstjänst är friskare än jämförelsegrupperna redan före insats.
En avvikelse var vård för yttre orsaker, vilket omfattar bland annat skador, olyckor och självskador. Både manliga och kvinnliga utlandsveteraner hade en något högre risk för sådan vård jämfört med allmänbefolkningen. För männen sågs detta även jämfört med fullt matchade kontroller och för kvinnorna även jämfört med syskon. Manliga utlandsveteraner hade också en statistiskt säkerställd högre risk för död i yttre orsaker under det första året efter hemkomst jämfört med fullt matchade kontroller, med en relativ risk på 2,59. Någon statistiskt säkerställd överrisk sågs däremot inte för hela uppföljningsperioden.
För tumörer sågs ingen statistiskt säkerställd högre risk för dödlighet. Kvinnliga utlandsveteraner hade en något högre risk för tumördiagnos, när godartade och elakartade tumörer studerades tillsammans, jämfört med allmänbefolkningen. Motsvarande skillnad sågs inte jämfört med syskon. Bland männen sågs en högre risk för hudtumördiagnos när godartade och elakartade tumörer studerades tillsammans jämfört med allmänbefolkningen, men inte jämfört med fullt matchade kontroller eller syskon.
Tidiga insatser
Resultat för tidiga insatser (1953–1989) visas i figurerna nedan.
Under perioden 1953–1989 identifierades 39 052 svenska utlandsveteraner som tjänstgjort militärt utomlands. De främsta insatsområdena var Korea (från 1953; 785 tjänstgöringar), Suez/Gaza (1956–1967; 10 801 tjänstgöringar), Kongo (1960–1964; 6 032 tjänstgöringar), Cypern (1964–1993; 25 202 tjänstgöringar), Egypten/Sinai (1973–1979; 8 231 tjänstgöringar) och Libanon (1978–1994; 7 212 tjänstgöringar).
Resultaten visade att dessa utlandsveteraner generellt hade lika god eller något bättre hälsa upp till 80 år efter hemkomst jämfört med ålders- och könsmatchade kontroller från allmänbefolkningen samt samkönade helsyskon. Utlandsveteranerna uppvisade också lägre nivåer av sjukfrånvaro 40 år efter hemkomst. Detta förklaras troligen av selektionseffekten som går under benämningen ”the healthy soldier effect”; effekten av att utlandsveteranerna genomgått tester och urval inför insatsen och därför utgör en friskare grupp än allmänbefolkningen och syskon redan från början. En något högre risk för hudtumörer bland utlandsveteranerna jämfört med kontrollerna utgjorde en avvikelse från detta generella mönster. Skilsmässa och giftermål var också mer vanligt förekommande bland utlandsveteranerna än bland kontrollerna efter hemkomst.
Denna studie begränsades av att de flesta register inte fanns under hela studieperioden. Detta gällde såväl uppföljningen av hälsoutfall som skapandet av kontrollgrupper att jämföra utlandsveteranerna mot, där avsaknad av värnpliktsdata omöjliggjorde en noggrannare matchning av kontroller.
Sociala utfall
Nedan visas resultat för giftermål och skilsmässa bland manliga och kvinnliga utlandsveteraner samt för våldsbrott bland manliga utlandsveteraner efter hemkomst.
Giftermål och skilsmässa
Utlandsveteraner som var ogifta vid första utfärd hade en högre sannolikhet att ingå äktenskap efter hemkomst jämfört med allmänbefolkningen. Detta gällde både män och kvinnor. Bland männen sågs också en högre giftermålsfrekvens jämfört med syskon, medan giftermål var något mindre vanligt jämfört med fullt matchade kontroller. För kvinnorna kunde ingen statistiskt säkerställd skillnad i giftermål observeras jämfört med syskon.
Utlandsveteraner som var gifta vid första utfärd hade en högre risk för skilsmässa efter hemkomst jämfört med allmänbefolkningen. Bland männen kvarstod den förhöjda risken även jämfört med fullt matchade kontroller och syskon. Bland kvinnorna var risken för skilsmässa också förhöjd jämfört med syskon, men denna skillnad kunde inte säkerställas statistiskt. Huruvida den förhöjda skilsmässofrekvensen hade koppling till utlandstjänstgöringen kan studien inte avgöra.
Våldsbrott
Resultaten för våldsbrott avser manliga utlandsveteraner, uppdelat på individer med och utan tidigare våldsbrottsdom. I båda grupperna hade utlandsveteranerna en statistiskt säkerställd lägre risk att dömas för våldsbrott efter hemkomst jämfört med allmänbefolkningen. Jämfört med fullt matchade kontroller sågs en lägre risk bland individer med historik och en något högre risk bland individer utan historik, men ingen av dessa skillnader kunde säkerställas statistiskt för hela uppföljningsperioden.
Läs rapporten om sociala utfall (PDF) →